Tack och bock och adjö
Ellen - Shopping i Texas
Tack och bock och adjö
Ellen - Shopping i TexasGolden Gate Bridge mm
LA till SF
Solnedgång över Kalifornien
Rulltrappa i San Franciscos största köpcenter. Apcool!Los Angeles sista dagen
Los Angeles - Dag 3
Den tredje dagen i Los Angeles började (alltför) tidigt då vi skulle ta en buss för att se oss om i staden och för att få höra intressanta saker om Santa Monica, Beverly Hills och Hollywood. Det var även planerat att jag och Linda skulle ta oss ut till Malibu men det blev inte tid för det då vi tog ett stopp någonstans för att shoppa lite, Victoria's Secret som vanligt för mig... Mer hann vi inte då vi hade en busstid att passa för att lyckas ta oss tillbaka till bilen i Santa Monica.
Vi hade några dagar innan köpt ett slags kort där vi skulle få en massa rabatter på olika saker och tack vare det spara in pengar på olika sätt, men som vanligt blev vi lurade. Vi fick inte ens ta något annat än den gula linjens buss som ledde ut ur Santa Monica mot Beverly Hills! Och där skulle vi ha fått väntat en timme för att kunna komma tillbaka till vår utgångspunkt, men luriga som vi är gick vi på den röda linjens buss ändå! Vi var även så busiga att vi fuskade en gång till! Tillslut hade vi tagit oss tillbaka till Santa Monica Pier, där vi tog en tur på nöjesfältet. Eller snarare, vi blev kvar där hela kvällen. Åkte karuseller, spelade arkadspel, danspel, actionspel, air-hockey och allt annat man kan tänka sig. Vi tävlade även en massa i tivolispel och duktiga som vi(Adam och Erik lite) var vann vi en MASSA (9) gosedjur! Som vi sedan gav till småbarnen när vi upptäckt att de förlorat på de olika spelen.
Jag och Linda provade på att ta bilder i ett photobooth och vi misslyckades helt totalt kan jag lova. Vi försökte igen senare på kvällen med de två männen med, det gick inte bättre, vi fick inte plats i båset....
Vi hann även med att hasta igenon Santa Monica Piers akvarium vilket var ett rum typ med några hajar, sjöstjärnor och krabbor. Några maneter med, men inget vi inte redan sett.
Efter en härlig dag och kväll (trots att vi brände oss rejält) drog vi oss tillbaka till hotellrummet för att mysa ned oss i sängarna (min favoritstund varenda dag).
En bra dag, trots att vi nästan fick solsting,
puss och kram, Ellen
Los Angeles - Dag 2
Tjena! Idag blev det en tur till Santa Monica för sol och bad! Vattnet var för oss mycket kallt men det kan ju också bero på att vi numera är vana vid varma dopp i Miami, Key West och Cancun... Däremot kunde vi njuta av det mer humana klimatet på stranden med härliga havsvindar. Då jämför vi med det sjukligt varma klimaten i Texas och Nevada.
Vid beachen fanns det så kallade "Muscle Beach" där altletiska kvinnor, män, barn och gubbar tränade genom att svinga mellan ringar, klättra i rep mm. Mycket underhållande och imponerande tycker jag.
Fascinerande att det finns ett sådant intresse för träning med kroppsvikt, när jag numera tycker att det mest snackas om gym.
Framåt kvällen tog vi en titt in på the Pacific Park på Santa Monica Pier. Tog en liten tur i berg och dalbanan och sen blev det en hyffsad tidig kväll med uppladdning inför en tidig morgon.
// Linda
Los Angeles - Dag 2
Tjena! Idag blev det en tur till Santa Monica för sol och bad! Vattnet var för oss mycket kallt men det kan ju också bero på att vi numera är vana vid varma dopp i Miami, Key West och Cancun... Däremot kunde vi njuta av det mer humana klimatet på stranden med härliga havsvindar. Då jämför vi med det sjukligt varma klimaten i Texas och Nevada.
Vid beachen fanns det så kallade "Muscle Beach" där altletiska kvinnor, män, barn och gubbar tränade genom att svinga mellan ringar, klättra i rep mm. Mycket underhållande och imponerande tycker jag.
Fascinerande att det finns ett sådant intresse för träning med kroppsvikt, när jag numera tycker att det mest snackas om gym.
Framåt kvällen tog vi en titt in på the Pacific Park på Santa Monica Pier. Tog en liten tur i berg och dalbanan och sen blev det en hyffsad tidig kväll med uppladdning inför en tidig morgon.
// Linda
Dag 1 Los Angeles
Hej blogglovers!
I
Idag var första dagen vi spenderade i Los Angeles, änglarnas stad. Så mycket änglar tycks inte bilförarna vara i staden, trafiken är helt galen... Alla kör dessutom bil, för en stad med många miljoner invånare känns två tunnelbanelinjer med sammanlagt kanske 30-35 stationer väldigt lite.
I
Först ut var att kolla in den välkända Hollywood-skylten. Tydligen har den under årens lopp ändrats lite, det stod till exempel "Hollyweed" ett tag under hippie-eran och när påven var på besök släckte man ned ett "L".
I
Hur som helst hade vi snokat upp en adress där den skulle synas bra, men fortfarande låg skylten väldigt långt bort. Vi frågade oss fram och kom till slut fram till Griffith-observatoriet på en av stadens många kullar, där vi inte bara fick en apbra utsikt över skylten utan också över hela staden. Tyvärr låg smogen tät vilket gjorde att man inte kunde se så långt.
I
Efter detta var det dags för en tur in till Hollywood centrum och en promenad på Walk of Fame. Alla fick bestämma en kändis som skulle kollas in. Erik började, men tyvärr hade de tagit bort Martin Sheens stjärna tillfälligt. Adam ville se Bruce Lee och Linda Michael Jackson. Ellens stjärna, Johnny Depp, såg vi även den efter ett besök på Hard Rock Café i Hollywood.
I
SIst på dagens schema låg ett besök på stranden. Vi åkte till Venice Beach och hoppades på en solnedgång, men den hemska trafiken gjorde att vi kom försent och istället fick mörkret som sällskap. Nöjda med dagen åkte vi hem till vårt motell och vilade upp oss för ännu en dag.
/Erik
Las Vegas - Los Angeles
Roliga hotell i Las Vegas
Las Vegas
Efter att jag (Ellen) äntligen fått sova ordentligt för första gången på denna resa gav jag och Erik oss ut för att äta lite frukost medan Linda och Adam tog en egen frukoststund och vad som skulle blivit en badstund.
Till frukost åt jag 20 kycklingnuggets för alla som vill veta och ja, det var gott med friterat till första måltid på dagen.
När vi alla samlats igen gav vi oss ut på vägarna för att försöka hitta ett ställe där vi kunde få massage, men de enda lediga tiderna var på kvällen och då skulle vi ju uppleva Las Vegas så det funkade ju inte riktigt...
Istället blev det shopping! (Igen). Det blev bara några timmar. Erik och Adam hittade baseballhandskar, Converse, serietidningar och choklad, mmm... Jag och Linda gick som vanligt till Victoria's Secret där jag besviken gick ifrån efter att ha blivit tillsagd att jag köpt fel storlek på mina tidigare varor, därför MÅSTE vi som sagt tillbaka dit i Los Angeles, men det är bara trevligt för då kan jag köpa mer av världens skönaste underkläder.
Jag och Linda fick ihop lite annan shopping med, men bara någon tröja/kräm, haha.
Därefter körde vi tillbaka in i staden för att gå in på Världens största giftshop! Där fyndade jag och Linda en massa roliga grejer... Tillsammans med giftshopen fanns även Bonanzas naughty stuff där vi intog Las Vegas-känslan.
Senare var vi tillbaka på rummet för att förfesta och klä upp oss lite (vi kunde ju låtsas att vi alla var över 21). Vi åt sedan på en enorm buffé. Trots att jag och Linda kämpade lyckades vi inte allt vi hade velat och önskat, alla magar var fulla :(.
När solen gått ner och stadens ljus tagit över tog vi oss upp i tornet för att njuta av utsikten och för att enligt Adam åka världens högsta uppskjut trots att jag ansåg det som mesigt och inte ville slösa pengar på det (när jag kan shoppa, haha), men han var ju så snäll som bjöd mig på det så vi åkte ändå! Och det mina vänner, är inte något man ska göra en kväll i Vegas haha, men det var kul!
Vi drog oss tillbaka till rummet efter ett tag för att fortsätta festen.
Jag somnade gott kan jag säga, dock var det inte så trevligt att vakna upp och behöva stiga upp ur sängen, men vad kunde jag göra? Vi skulle ju vidare till Kalifornien!
Puss,
Ellen
Versalernas poesi
Girade iväg på morgonen mot Grand Canyon
Råkade svänga när vi var på väg åt rätt håll och kom fel
Antagligen ville en högre makt oss ont
Nämligen tog bensinen nästan slut
Dömda att köra på en enslig väg kom vi till slut fulltankade på rätt spår igen.
I
Cirka 84 miles körde vi innan vi kom fram
Alldeles vid klippans kant stannade vi
Nyfikna vandrade vi fram mot världens största kanjon
Ynklig kände man sig när gapet öppnade sig framför fötterna
Otroligt vilken upplevelse!
Ni måste åka dit och se, ni som läser
I
Vid klippans rand sken solen ned på oss, smekte oss i ansiktet
Alldeles på kanten satte sig Adam och Erik
Rrrriktigt mycket kittlade det i magen
I
Adopterade ett bergslejon gjorde Adam och Linda fick gosedjuret
Skickade ett varsitt vykort gjorde killarna
Här vid Grand Canyon ville vi stanna
Även om tiden höll på att rinna ut och det var dags att dra
For över högplatån gjorde vi hela kvällen och halva natten
Till Las Vegas ville vi
Igenom hela Arizona gick den nya bilen Svarte Petter
Glodde på en fantastisk tretimmars solnedgång gjorde vi
Till hotellet kom vi fram, ett enormt torn mitt i syndens stad.
Ridning!
Tjena! Till idag (27/7) hade vi bokat en ridtur i Texas Grand Canyon.
Vi kom fram till stallet som va ja.. inte som de stallen man brukar se i Sverige. Det var ett litet hus med några boxar precis på kanten vid stupet ner i mini Canyon. Trevliga ägare däremot, en cowboy (som vi kallade honom) hans fru och hans mamma. Måste erkänna att vid första intrycket kändes det en aning opålitligt och då jag såg en skylt där det stod att ägarna inte ansvarar för skador eller dödsfall. blev jag en aning illamående...
Sen fick vi våra hästar, Erik ville däremot inte följa med så han fick stanna för att läsa en bok och umgås med hundarna. Min häst hette Yattahei som betyder "hej och hejdå" på navaio (ursprungs indianernas språk). Adams hette Stormy och Ellens Sissy. Eriks hund hette Canyon och hade ett blått och ett brunt öga.
Sen var det dags att hoppa på hästarna (utan hjälm..) och ta oss ner i kanjonen. Stup rätt ner och jag blev beodrad att luta mig bakåt. Lite panik hade man där.. Hästarna liksom nästan gled ner i sanden och gick på kanterna av stigen så det kändes som att man skulle falla av vilken sekund somhelst. Ägaren sa att vi kunde lite på hästarna och att de har gjort det många gånger så de vet vad de gör men jag var inte övertydag än.
Men då vi väl kommit ner på mer plan mark hade jag börjar lite på min fina polle och turen var helt makalös. Ni måste åka dit själva för att förstå hur det känns att sitta på en häst som en cowboy, känna hettan och titta upp på berget som omringar en.
Ägarna till hästarna och marken som vi gick på var super trevliga och intressanta människor som vuxit upp i Texas och ägnat sitt liv åt marken och hästarna hela livet. Som "cowboyen" förklarade hade han aldrig sett havet eller lämnat USA och vanligtvis brukar jag tycka det är konstigt men han förklarade sin mark som sitt eget lilla paradis och varför skulle han bo någon annanstanns eller göra något annat om det gör honom så lycklig? Har man hittat sin himmel vill man stanna där. Jag förstår honom, kan bara säga att det var helt underbart och jag rekomenderar alla att göra det. Att se Texas överhuvudtaget var för mig bland det bästa på resan.
Eriks hund Canyon ^^
I alla falll, efter ridturen började vi resan mot Flagstaff för att imorgon se Grand Canyon. Fortsatte först en bit genom Texas och som de säger i Texas att "Texas är den delen i USA där man kan se längst utan att se något" stämmer mycket bra men jag älskar det ;).
Vi åkte sedan genom New Mexico med helt underbart landskap! Så storslaget att vi alla bara satt med stora ögon och njöt av utsikten och bra musik i bilen!
I New Mexico fick vi även byta bort Tora till en svart modell som numera heter "Svatte Petter".
Vi fick även åka på den berömda "Route 66" och stanna vid en indiansouverniraffär för att titta på lite intressanta saker.
Till slut anlände vi till Flagstaff - Arizona, där det var oväntat svårt att hitta boende, delvis för priserna och delvis för att rummen var slut. Tydligen skulle en festival hållas där snart. Men till slut hittade vi ett litet motell och fick nästan direkt gå till sängs.
Imorgon blir det Grand Canyon så missa inte det!
// Linda
26:e juli, Gula Staden (Amarillo)
Hejsan!
Idag har vi undersökt Amarillo och shoppat lite... Lite lätt ångestladdade blev vi när vi när vi såg bagageutrymmet på vår enorma bil fyllas av saker, men till slut gick allting ned i väskorna. Erik och Ellen har börjat utnyttja extrautrymmet i sina väskor och de andra har liknande problem.
På shoppingcentret, eller "the Mall" som jänkarna säger, hittade vi också en biosalong som sålde biobiljetter för 2 dollar styck (14 kr) så vi passade på att se "Rock of Ages". En underhållande film med bra musik och drag men lite B-skådespelande enligt Linda och Ellen. Adam och Erik var dockm väldigt nöjda, kanske var detta lite mer deras musikstil..?
Vi åkte också ut till den lilla småstaden Canyon. Där har de ett naturreservat som kallas Texas Grand Canyon (en femtedel så stort som den riktiga) och Linda kände att det var helt otroligt vackert där:
"Vilken känsla det var att se ner i dalen! Äkta Texaskänsla, vilket jag älskar! Texas är helt klart min favoritdel av resan efter New York ^^"
I naturreservatet håller de en show under sommaren där sång, dans och teater berättar en historia om en nybyggare i Texas. Det var en jättebra show och slutet var storartat med fyrverkerier, fontäner och allt man kan tänka sig! Amerikanarna vet verkligen hur man sätter ihop en show. De hade också en tävling, den som kom längst bort ifrån Texas skulle vinna ett pris. Vi trodde vi hade en ganska bra chans, men så kom en zimbabwier och sabbade alltihop. Surt!
Kortspel innan showen. I bakgrunden våra nya vänner Megan och Brock, från Canyon. Adam vann på Phase Ten.
Tyvärr fick man inte ta foton av showen så det får ni vara utan.. Men den var bra! Den hölls utomhus nere i dalen och med ridande hästar längsmed bergets topp (precis som i en cowboyfilm), pang pang, blixtar, eld, hästar mm., blev det en maffig föreställning.
Sent på kvällen tog vi oss tillbaka till den lilla staden och märkte då att bilen (som vi döpt till "Stora Toura") gav oss ett felmeddelande om motorn, så vi vågar inte köra så mycket längre med den. Vi får lösa det imorgon. Då har vi också bokat en ridtur i Canyon så det ser vi nu fram emot!
Dagens kommentar kom från en stor texaskille som kom in på en offentlig toalett som Erik besökte. Lädret i hans skinnväst knarrade, svetten rann längs ryggen och han andades tungt. I tron att han var ensam ställde han sig vid pissoaren, drog ned dragkedjan och sade:
"Come on little buddy, I know you can do it. Come on!"
Palo Duro Canyon
Ogästvänlig växt
Innan showen
Knappnålskarta som berättar var showens besökare är ifrån. Erik och Ellens är mintgrön och Linda och Adams är röd.
Färdigshoppade för den här dagen.
Adam hittar skor som är anpassade för inavlade amerikaner
// Erik och Linda
Mot Amarillo!
Hej! Idag åkte vi vidare genom Texas från Dallas till en stad som heter Amarillo. Den ligger i nordvästra Texas och på vägen dit fick vi mycket mer "Texas" känsla än på vägen till Dallas.
Torrare landskap dvs...
Frukost blev det på Subway och sedan en liten titt in på Walmart som slutade i shopping! Sjukt vad saker det finns där..
Vi stannade på ett informationscenter och fick en massa förslag på vad man kan göra i Amarillo. Bland annat en känd restaurang, ställen att rida hästar, museum och föreställningar.
Resan var ca 6 h lång så på vägen stannade vi på ett raststopp och möttes av en varmpust då vi steg ut ur bilen. SÅ SJUKT VARMT! Vinden svalkade inte ens utan det kändes som att öppna en ung :S
Då vi kom fram valde vi att äta middag på "The big Texan steak ranch" (topp 10 i USA) och det var en intressant upplevelse. Där kunde man få en tvåkilosstek gratis om man lyckades äta upp den och dess tillbehör på mindre än en timme. Ingen av oss vågade anta den utmaningen...
Men nu är klockan mycket här så de andra inläggen får komma imorgon tyvärr.. Hade bra!
// Linda
Texas baby! (24/7)
Nu kommer äntligen inläggen för de senaste dagarn. Vi har haft dåligt internet och har därför inte kunnat fixa med bloggen men nu kommer alla inläggen!
Hallao!
Idag är det Adam som ska berätta om utresan ifrån New Orleans.
Damerna hade i ett par veckor förpestat vår vardag med att klaga på skicket på sina naglar.
Till slut orkade vi inte mer och lät dem få sin manikyr på morgonen innan vi åkte.
Vi delade upp oss då Erik tänkte passa på att klippa sig.
I en souveniraffär jag passade på att besöka när han var hos barberaren hade en väldigt intressant alkohol,
Absolut New Orleans. Komplett med en voododocka och ett munspel på.
Vi möttes upp och förberedde oss för en lång dag i bilen.
Resan skulle bli ungefär 8 h med lite småskurar.
Inga problem alls under resan eller under dagen överhuvudtaget.
Till slut kom vi fram till Dallas och vår sovplats Knights Inn.
På kvällen gav vi oss in i staden för att äta och upptäckte en i princip folktom stad. Tydligen cirkulerade vi i business området så alla restauranger stängde vid 7-tiden.
Vi hittade en trevlig pub i finansdistrikten och beställde mat.
För min del blev det Kobeburgare med Cheese Fries (vet att ni är sugna).
Maten var god, vi hade kommit fram bra och nu var det dags för sömn.
23:e juli, The Big Easy
Still in the army.
Louisianas Fleur de Lis som syns överallt.
French Quarter. 
General Robert E Lee, som stred för sydstaterna i amerikanska inbördeskriget.
Vill anordna maskerad, någon som vill vara med?
New Orleans by night.
Erik med det brittiska Supermarine Spitfire, ett av de mest beröämda flygplanen under andra världskriget..
Innan ombordstigning på ångpaddelbåten Creole Queen.Den sista dagen, Erik och Anna-Marias semester i Cancun del 3 av 3
Endast fullkomligt förtappade människor skriver om sig själva i tredje person.
Den sista dagen innan hemfärden borde egentligen varit en perfekt dag att bara slappa och ta det lugnt, icke så för Anna-Maria och Erik. Istället bokade de en tur med trimaran tillbaka till Isla Mujeres. Hela veckan hade de sett vad de kallade "partybåten", som körde runt på havet spelandes musik och full med glada människor. NU visade det sig att det var just denna båt de skulle ombord på. Med varsin drink i handen, fötterna någon decimeter ovanför det azurblå havet och med Shakira i högtalarna styrde de ut och satte av mot snorkelstället. På vägen tog besättningen foton som de sedan klistrade på en Coronaflaska som AM och E valde att köpa. På fotot ser AM självklart fantastiskt vacker ut, medan Eriks näsa fått en reva vilket ser gansak lustigt ut.
AM hade varit klipsk nog att inhandla ett gummiskydd till sin kamera vilket gjorde att de vid snorklandet kunde ta foton under vattnet. De såg zebratecknade fiskar, regnbågsfiskar, silvriga fiskar, en och annan sjöborre och en hel del andra vattenlevande djur. De blev också fångade på foto under vattnet, vilket även det inhandlades. Efter dyket var det dags för en timmes upptäcksfärd i staden på Isla Mujeres. Eftersom de redan sett den satte de sig istället vid havet en stund innan det var dags att gå på båten och ta sig till matstället.
När de tuffat- förbi delfinstället kom de fram till en resekatalog. Så verkade det i alla fall. Sanden var kritvit, palmerna hängde över dem, små skolskydd byggda av plamblad skyddade från solen, havet var turkost och kluckade försiktigt mot stranden. Vid stranden hängde också hängmattor i palmerna av vilka de lade beslag på en efter maten. De prövade också att paddla kajak och kollade in en haj vid strandkanten. De ville stanna för evigt, men efter två timmar var det dags att ge sig hemåt på partybåten. Eriks försök till spanska gick inte hem och blev dagens kommentar. Han lyckades förolämpa en besättningsmedlem med frasen "Es todo". Med denna ville han visa att de dricksade allt de hade, men på spanska lät det som "det där är allt du får". På vägen hem prövade också Anna-Maria att flyga i spinnakerseglet, men höjdes inte mer än någon halvmeter ur havet.
Varma, trötta och solbrända åkte de hem för att tillbringa en sista utekväll i Cancun, för den här gången i alla fall. Den sista dagen var den absolut bästa på hela resan.
Chichen Itza, Erik och Anna-Marias semester i Cancun del 2 av 3
Endast fullkomligt förtappade människor skriver om sig själva i tredje person.
När de kommit tillbaka från Isla Mujeres (delfinturen) hittade de ett litet bås där en kille sålde biljetter till olika dagsturer. Tid var nu att göra kulturella saker och för en mindre summa pengar än den de betalat för jetskin köpte de biljetter till en tur till Chichen Itza, Mexicos mest berömda byggnad och ett av världens sju moderna underverk. På tisdagsmorgonen var därför Erik, Anna-Maria och Lena redo att åka ut.
Efter en snabb omlastning var 42 personer, hälften spansktalande och resten från olika delar av världen, på väg. Guiden, en mycket trevlig man som hette Galo, lärde sig snabbt känna igen de tre svenskarna och sade också att det fanns andra svenskar på bussen. Tyvärr visade det sig att de var schweizare, ett ganska vanligt misstag hos mexarna. Vi hittade inga andra svenskar nånstans i hela Cancun, men en person vi pratade med sade sig ha träffat en svensk några dagar tidigare. Galo pratade på om betydelsen av astronomi och siffror i mayakulturen, visade en liten film om domedagsprofetian (tydligen dör mänskligheten ut 21:e december i år..?) och var väldigt duktig och engagerad som guide.
Nån timme in på färden kom vi fram till vårt första mål; en cenote. Eftersom det kalkrika Yucatan är en gammal sjöbotten och har gott om vatten under marken finns många kalkstensgrottor och en sådan steg vi nu ned i. På vägen ned satt en flicka som Anna-Maria satte sig bredvid och försökte prata med. Hon verkade dock bara kunna prata mayaspråket.
Väl nere i grottan bytte vi om och hoppade i det kalla vattnet för ett dopp, ljudet av vatten, av människors glada skrik och en mayaflöjt fyllde grottan samtidigt som ett hål upp till marken trettio meter ovanför släppte in solljus. L, AM och E var så begeistrade att de glömde tiden och nästan missade bussen till nästa ställe.
Efter ett entimmes stopp på en restaurang (med dansunderhållning) och souvenirbutik (utan dansunderhållning) var vi på väg igen. Lyckligtvis lyckades vi pricka in resans tyngsta regnväder under matrasten och sedan körde vi vidare mot Chichen Itza.
Chichen Itza betyder ungefär "häxkällans mun" och har haft flera betydelser för de som bebodde platsen. Det finns ett enormt, pyramidformat tempel där människor offrats, ett astronomiskt observatorium, ett annat tempel med pelarhall, en cenote där människor kunde offra saker (människor) till gudarna samt en bollplan där man kan spela pelota, en slags fotboll och basket ihop. Efter att en turist sprejat grafiti på monumenten får man tyvärr inte gå upp i byggnaderna längre, men de var imponerande nog från marken. Området var tyvärr fullt av försäljare som överallt försökte få oss att köpa just deras saker. Efter lite prutande köpte vi också bland annat ett schackspel, två massagestenar och en del annat smått och gott.
Tre intressanta fakta om mayaindianer:
1. Till skillnad från aztekerna var det inte ett straff att offras till gudarna, vinsten i en pelotamatch kunde till exempel vara att offras.
2. Varje vårdagjämning, vid solnedgången, formar skuggan på balustraden till Chichen Itza en perfekt orm som slingrar sig ned till ett huvud vid pyramidens fot vilket symboliserar guden Kukulcans nedstigning till jorden.
3. Chichen Itza övergavs helt några hundra år innan européernas ankomst och föll i glömska till den hittades igen på 1800-talet. ingen vet varför.
Trötta och glada åkte de tre svenskarna tillbaka till Cancun efter ett snabbt besök i staden Valladolid, som de kände igen namnet på men inte visste varför.
Dagens kommentar (från Anna-Maria): "Eeeeeewwwww", när en vattendroppe som letat sig in i Eriks näsa rann ut och träffade henne i ansiktet.
"You honeymooners?" Erik och Anna-Marias semester i Cancun del 1 av 3
Endast fullkomligt förtappade människor skriver om sig i tredje person.
När E och A missade färjan till Isla Mujeres med bara några sekunder och blev tvungna att vänta en timme på nästa satte de sig försiktigt ned på en träbänk, drog upp varsin bok, lutade sig försiktigt mot varandra och började läsa. När de satt där vid det turkosblå havet med vinden lekandes i håret och med solen spelandes över deras nakna armar, njutandes av att bara vara tillsammans hände någonting speciellt. Ögonblicket röstades sedan fram som ett av de tre bästa under hela semestern av de två, men kanske ännu viktigare var att de där och då tog ett beslut om att tillbringa en stor del av semestern tillsammans, bara de två. Så dagen efter delfinsimmet (som ni läst om i ett tidigare inlägg) gjorde de sitt första drag.
De packade badväskorna, smorde in sig med solkräm (även AM ja) och tog sig ner till stranden. Det skulle solas, badas... och åkas Jetski. För en för Mexico hutlös summa pengar (50 dollar) fick man trettio minuters vattenskvätt. På stranden stod mamma Lena och fotade för glatta livet. AM, gammal och erfaren i gemet började medan Erik satt bakom och höll i. Efter några minuter bytte de, och för första gången i sitt liv körde Erik jetski. Saltet stänkte honom i ansiktet, vågorna fick hela jetskin att hoppa, vinden slet honom i håret och hans kvinna satt bakom och höll om honom. Det var helt fantastiskt!
Efteråt låg de en bra stund på stranden och hade det mysigt, skaffade sig solbränna och bara var. De kom fram till att båda tyckte den andra kört för långsamt. När de kom upp till lägenheten låg de andra i poolen och tog undervattensbilder. Bilden ni sett i ett tidigare inlägg togs vid det tillfället.
Vad som hände dag två får ni veta i nästa inlägg.
Dagens kommentar: "You honeymooners?" En fråga som E och A ofta fick. Erik fick vid första tillfället något jagat i blicken men vande sig snart. Tydligen är Cancun ett ganska vanligt resmål för smekmånadsfirare.
