genomamerika

Denna dag ville Adam och Linda

Sig mer tillsammans med kärlek binda.

Ville helt enkelt vara allena,

sova och vila de trötta bena.

De som blev över, ett par kusiner

gjorde faktiskt inga sura miner.

"Vi ska göra stora staden" sa de,

"Vi kommer ha apkul, ni ska få se".

 I

Tog tåget till Greenwich; ett lugnt kvarter.

Fick se huset "Friends", men ville ha mer.

Klev in på en gata, och vad fick de se?

En butik med godis, från kära SE.

Dumle, Lysmelk, en sur röd,

Geléhallon och knäckebröd.

Tre minuter efteråt

Ellen hamnade i gråt

Godispåsen utan botten

Var nu tom, just när vi fått den.

 I

Vid torget Union vi fann,

New Yorks bästa burger, minsann

Vandrade på aveny

Värmen gav oss huvudbry

 I

Mötte reskamraterna

som följt med till staterna.

Fick vår nyckel, reste hem

Lova va tillbaks till fem.

I 

Uret stod på kvart i sex

(vi har ju trots allt vår flex)

Fräscha, snygga, nöjda, plånbok mé

Skulle besöka Hard Rock Café.

 I

Mumsade på fantastisk mat

Drack snälla drinkar, underbart!

Fick så glasen med oss hem.

Vi ska drickar mer ur dem.

I 

Efter dessa divalater

Var det dags för en teater

Nähä du Erik, var ej hal.

Det heter faktiskt "musikal".

I 

Hur det än är; en bra show.

Nu var det dags för "Chicago".

Erik var impad, Ellen brevé

Föredrog filmen på DVD.

I 

Så tog vi oss hem till slut.

Somna till sireners tjut.

I 

Dagens kommentar från nån

Vi inte innan fått ifrån

Sturskt hon sade "Jag kan allt"

"Spetsa pommes, det är ballt".

Med drinkens pinne jaga Linda

potatisbitarna så trinda.

Men lyckan stod ej henne bi;

Spetsen fick hon ej däri.

I 

Med dessa ord sätter Erik stopp

Att ni läser mera, är vårt hopp.

 

Vännerhuset

Sockerbit

SLUT! :(

Hallå, Adams andra inlägg. 

 

Idag var lika späckat som alltid. Sovmorgon (tack och lov), frulle, vänta på tjejerna att bli klara, tunnelbana sen BAM Museum of National History. Allt ifrån halvnakna gamla pygmeer till Big Bang. Spenderade ett par timmar med att strosa runt bland en alldeles för stor mängd info, omöjligt att plocka på sig mer än det grundläggande.

Vår frulle här har blivit rätt spartansk i Den Stora Staden, består mest av godisyoghurt och.. Tja, godis i allmänhet. Detta innebär tyvärr att lunch kommer tidigt. Så det blev språngmarsch ner till "Food Court" på museet för att få lite käk. En jävla massa alternativ fanns men inte föräns vid betalning insåg vi att inget kommer billigt här. Dricka, en helt OK måltid och en kaka efteråt landade på 21,45 Dollar, cirkus 150 spänn. Inte svindyrt men knappast hållbart i det långa loppet. 

Efter museet åkte vi hem en runda igen, slappnade av lite och stressade sen iväg mot tunnelbanan igen. Nu ja, nu jävlar, en av sakerna jag sett fram emot mest. Baseboll. Spelet i sig är skittråkigt, långsamt och ointressant. Men omgivningen, detta apex av det stereotypiska amerikanska livet, fy fan vad intressant. Det springer runt folk med öl i plastmuggar, luktar lite lätt unket och dämpat i arenan, kön på väg mot "Garlic Fries" och Nachos är vansinnig. I 5 inningen tar Chicago White Sox första poäng mot "våra" Yankees. Folk hatar, skriker och buar åt motståndarna. Men aldrig är det otrevligt, tvärtom så klappar klackarna varandra i ryggen och hälsar som familj. White Sox får till slut 3 brända och jänkarna kommer in på planen. Ett poäng tar de, ett klockrent slag som sockorna fumlar bort. Sen ett till. Trodde innan jag faktiskt upplevde det att kaoset är överdrivet, NEPP, folk hoppar upp och ner och skriker halsen av sig åt sina stadshjältar. Och vi njuter.

 

När det efter ett poäng till är uppenbart att jänkarna kommer vinna går vi mot tunnelbanan, turen hem mot Harlem är lugn. Nu sitter vi i vår sjabbiga lilla lägenhet och gnabbar om vad som händer imorgon. Tyvärr verkar det inte som om vi fick någon "dagens kommentar" idag, var lugna vi får nog fler imorgon.

Hälsningar från en annan kontinent, Adam, Linda, Erik och Ellen!

    Tyckte de va lite söta..    Taggar inför match!Uppvärmning

Arenans mest hatade spelare. Blev utbuad så fort han nämndes. Tydligen en föredetta spelare till Boston som är ärkerivaler med Yankees...

Hej alla glada!

 

Adam gav mig en utmaning, han begärde att jag skulle skriva ett helt blogginlägg på rim. Idag har jag inte riktigt tid (strax ska vi iväg till Museum of Natural History) men jag lovar att det kommer vid ett annat tillfälle. VI har börjat inse att det här med New York behöver vi ha mer tid till än bara en vecka. Men en vecka är vad vi har så det får bli en annan gång. Tills det blir rimdags kan jag bjuda på en limerick (känsliga personer varnas härmed):

 

En kissnödig kille i Harlem

Som ifrån Sverige var faren

Han fick greppa om snoppen

För att torrhålla toppen

Och inte spola sin karl-lem

 

Många allmänna toaletter i USA har nämligen ett väldigt litet avstånd mellan sittring och vatten.

 

Igår gjorde vi stan genom vandringar kring Chinatown, Little Italy och Soho. Förändringen var knivskarp mellan de olika stadsdelarna Chinatown och Little Italy och kunde ske bara över en vägkorsning. På ena sidan marknadsstånd med levande djur, på andra sidan öppna barer och resturanger mot gatan. Ellen gjorde ett kulturellt besök på USA:s första pizzeria (för att kissa) och strax därefter fälldes dagens kommentar "VI kan inte gå vidare, jag har tillgång till Internet här". Undertecknad gjorde också ett misstag under dagen när han rotade runt i fem minuter inne på en liten butik efter ett hänglås som det sedan visade sig att han hade i handen.

 

Därefter vandrade vi på Broadway och shoppade längs vägen. Bland annat tittade vi in på Vctoria's Secret där jag och Adam kände oss ganska vilsekomna, mest kanske eftersom personalen frågade om vi behövde hjälp med nånting hela tiden. Kommentaren "Nej tack, vi tittar bara" funkar inte alltid.

 

På kvällen var det bio som gällde, vi såg "Abraham Lincoln, Vampire Hunter". Eriks tips till folket: se nånting annat. Filmen var så kalkonig att den kluckade.

 

Nu ska vi dra ut på stan igen, vad vi ska göra får ni se imorgon när ni fortsätter följa oss!

 

Erik

 

PS. Vi har också bestämt en personlig regel till alla:

Adam: Får inte skaffa sig mer än två tatueringar till undet resan.

Ellen: Får inte hångla upp mer än två killar om dagen (kan ej sparas till hångelparty på exempelvis fredagar).

Erik: Får inte höra av sig till flickvännen mer än en gång om dagen (redan brutits).

Linda: Här har vi inte bestämt oss än, tips mottages tacksamt!

 

DS.

 

Kinamat till lunch i Chinatown 

Litte Italy

ConverseaffärMexicans mat till kvällsmat

Häftig kostymaffär

Hej! här kommer lite mer bilder och beskrivningar då Ellen misslyckades med det tidigare...

 

Då åker vi ut på Hudson river!

 

     Ovan uppbyggnad av Tvillingtornen         Här ser man Empire state buildning        Här ovan ser man hur de håller på att bygga upp tvillingtornen igen

 

 

Manhattan!

Vi närmar oss Frihetsgudinnan!

 

 Brooklyn bridgeFrihetsgudinnan!PennstationTunnelbanan, Måste säga att New York lever upp till ens förväntningar då vi blev underhållna av breakdansare som använde tåget som sin scen <3 Mycket uppskattat av mig!           Vi närmar oss Wall Street      Adam då...           Ett av de blivande tvillingtornen         911 Memorial

Dagens kommentar kom från Adam då han satt och surfade på iPaden och vi bad honom kolla upp Yankeesbiljetter och han utbrister "Men Ellen har ju datorn så jag har ju inte internet!!"

// Linda

Hallå där, Ellen här! 

Efter en relativt kort dag ute i staden är vi nu tillbaka i lägenheten för att laga lite mat - spaghetti med köttfärssås står på menyn.

 

Igår kväll bestämde vi oss för att inte sova bort dagen, att gå upp klockan åtta var alltså alternativet, men som vanligt resulterade det i att vi gick härifrån klockan elva...

 

Efter en kort tur runtom Times Square (då vi letade gympaskor åt Linda) tog vi en buss ut till piren där en färja till Frihetsgudinnan skulle avgå. Lite glassprovning blev det såklart och väl på färjan tog vi oss även an bakverk av olika sorter.

 

Väl ute på Hudson fick vi information om allt runt om oss, trevligt trevligt, men tyvärr kom vi inte så nära Frihetsgudinnan som vi kunnat önska.

 

Från Lower West tog vi oss till Lower East Side för att vandra upp med Wall Street. Vi tog oss även en stund för att besöka 9/11 Memorial. Tyvärr kan jag inte ladda upp fler bilder då vårt internet segar men det var maffigt, poolerna då där byggnaderna innan stått högt. 

 

Bilder kommer förhoppningsvis vid tillfälle, ursäkta mig för de tekniska problemen. Puss!

 

Hello!

Idag skulle vi som sagt ta det lugnt och ta en båttur runt Frihetsgudinnan men eftersom vi inte tidigare hållt våra planer, varför skulle vi göra det nu?

Vi skaffade tunnelbanekort först och tänkte ta en tur förbi Times Square men det slutade med att hela dagen spenderades där och på Broadway. Båtturen bestämde vi oss för att vänta med eftersom det kom en skur då vi skulle äta lunch men det klarnade snabbt upp och rent automatiskt övergick vi till att strosa runt i alla affärer. Jag själv fyndade massa på "Forever 21" ^^

Times Square i sig är en upplevelse, fick gåshud då man stod där och förtrollat kollade runt på allt runt omkring!

Jag och Ellen passade på att gå till en skönhetssalong också och skaffade manikyr, pedikyr och fick ögonbrynen fixade. Adam och Erik spenderade den tiden med shopping och öl istället..

Det som handlats mest idag var nog ändå godis... Vad i både M&M:s äffären med tre våningar och i Hershey's egen stora äffär. Då ska jag också berätta att dagens kommentar kom från Ellen då vi åt på donken och bestämde oss för att sticka hem tidigt och bara kolla fil och äta godis (innan vi hittade "Forever 21" och spenderade flera timmar där istället).

Ellen - "Men har vi något godis till filmen då?"

 

// Linda

När vi vaknade första dagen i New York klockan 11.00 ca, tänkte vi att vi skulle ta det lugnt första dagen och chilla lite, eftersom vi alla i stort sätt vart på resa i nästan två dygn. Pyttsan heller! Vå lilla promenad bara för att kolla läget i central park blev till en heldags tur genom hela central park, centralpark zoo, shopping på 5th avenue och tur  upp till i Empire state building. Så nu har man ont i fötterna....

Turen genom Central park var mycket mysig men tog många timmar! Såg några killar som "uppträdde" genom att hoppa volter över publiken.. Ellen fick också sig själv skissad av en gatumålare, blev en fin bild, trots att hon bad om en karikatyr...

Vi beställde en snowcone (inte så god som på Hawaii) kollade in ett litet tivoli och spanade in alla som spelade baseboll i parken.

Central park zoo va mysigt men litet och jag blev besviken då sjölejonen inte ville komma fram och visa sig från sin grotta :(

Empire state building tog på krafterna då man fick stå i kö till hissarna ett bra tag (trots att man köpt "gå förbi kö" biljetter). Däremot va det värt det då man kom upp :)

Bara att gå runt på 5th avenue gjorde en så shopping sugen att man kunde spricka så blev en liten tur genom några äffärer och några små inköp ;)

Det va en kort sammanfattning av vad som hände första dan i New York. Idag ska vi däremot ta det lugnare ;)

Det blir skaffa tunnelbanekort (så man slipper gå lika mycket) och en båttur runt frihetsgudinnan med mera!

 

Vi ska också försöka lägga ut dagens kommentar varje dag ;) Dagens kommentar kom från Adam som vid ett besök vid en katolsk kyrka på 5th avenue tyckte vi skulle passa på att fylla på vattnet på vägen ut... men vi trodde inte kyrkan skulle uppskatta att vi avnände upp deras vigvatten....

 

// Linda

 

Tidigt på morgonen, så tidigt att det egentligen är sent, stiger vi upp och sätter oss i bilen. Efter några minuter snarkar de andra små passagerarna fridfullt men vi sitter vakna. Spända. Oroliga. Förväntansfulla.

På flygplatsen lämnar vi oroliga föräldrar och beger oss iväg genom kontrollerna. Den unga damens shoppinghjärta dunkar snabbt vid åsynen av de slentrianmässigt utplacerade flygplatsbutikerna i den blaskiga ölens hemland. Efter att ha inmundigat både atmosfär och baguetter ger vi oss i kast med vår första flygtur. 55 minuter och elva bedrövelser senare anländer vi till Düsseldorf. Folk talar annorlunda, äter annorlunda och hejar på ett annat lag i fotboll som dagen innan vunnit sin kvartsfinal. Stämningen är på topp, dock inte servicen. Sju timmars väntan blir nio efter en försening och ångesten hos E och E stiger när de inser att de kommer att bli försenade till sitt boende. Kortspel med godisbitar som insats stävjar dock de värsta attackerna.

I luften händer inte mycket. Lilla E blir vän med en grek, stora E försöker utan framgång göra sig förstådd på tyska.

Jänkarna visar sig vara ännu mindre behjälpliga för vilsna resenärer än tyskarna. Sent omsider hittar vi till vårt tåg som är fullastat med partysugna människor på väg in till staden. Uppdelningen efter hudfärg är lika skarp som dofterna av avgaser, människor och supermakt på dekis. När det går upp för oss att vårt boende ligger i Harlem kryper fördomarna fram, och de visar sig snart vara befogade. Helskinnade kommer vi dock fram till vårt hus och möts av vår tunnhårige och fryntlige värd. Lägenheten är kal, sval och som tur är trivial; det är våra reskamrater vi väntar på. Efter fem minuter kommer de, och gemensamt gör vi Harlem osäkert vid det efterföljande McDonaldsbesöket ("Betala med kort? Vaffö då?"). Sedan lägger vi oss i sängarna och somnar före tio får.

Jetlagen spökar med mig på morgonen, vilket gör att jag inleder dagen med en promenad i stadsdelen som verkar så mycket mänskligare i dagsljus. När de andra vaknar, står frukosten på bordet. Så inleds vår första dag i det stora äpplet.

Vid tangenterna

Erik

Bilderna något vridna pga. tekniska svårigheter, ni får luta era huvuden tills problemet är löst.

Tänkte först skriva lite om Hawaiis historia. Öarna har som de flesta vet allihop uppkommit ifrån olika vulkaner, just Maui som vi har bott på har två, Haleakala och en till vi inte kommer ihåg namnet på. Långt och krångligt och totalt omöjligt att uttala. Haleakala betyder "House of The Sun", det är världens största vilande vulkan, inte höjdmässigt men till massa.

Ösystemet bosattes först av polyneser, främst ifrån Marquesaöarna. Dessa levde ostörda på öarna fram tills dess att en till våg av upptäckare anlände, Tahitier. Dessa var mer avancerade, både teknologiskt och socialt. Det tog ungefär 100 år för dem att utrota bosättarna ifrån Marquesaöarna. De hade ett strikt samhälle uppbyggt på ett liknande system som Indiens, med kast. Det fanns fyra st kast, från det högsta till det lägsta var det;

Präster, ansedda att besitta andlig makt som de kallade för "Mana". Bokstavligt talat om du råkade stå i deras skugga blev du anklagad för försök till att stjäla deras Mana och blev dömd till döden.

Lärda, forskare, historiker, vårdare osv. De hade till viss del rätt till Mana men inte i närheten av prästerna.

Arbetare, jordbruksarbetare, handelsmän, krigare osv. Dessa hade ingen rätt till den andliga makten och var helt underkastad de övre kasten.

Slavar, deras roll i samhället talar för sig själv.

Det Tahitiska samhället var uppbyggt i stammar som konstant låg i krig med varandra. Men de hade en annorlunda tradition, lag om man så vill, de krigade bara åtta av årets månader. De resterande fyra rådde vapenstillestånd, det var t om vänliga tävlingar mellan de annars krigande stammarna.

På 1700-talet kom James Cook, en brittisk upptäcksresande till öarna och introducerade dem till resten av världen.

Det får bli nog för ikväll, slänger upp en bild på ett exempel på en typisk bit av den Hawaiianska kulturen, en polynesisk tatuering jag skaffade idag, mors! Adam

Får lite seperationsångest nu men sen är det ju mycket mer som väntar. Imorgon tar vi flyget til..... just det, NEW YORK!!!!!

Uppdatering kommer..

//Linda

I morse (3:00 på morgonen) begav vi oss av på bussresa upp på vulokanen Haleakala (den östra vulkanen) för att titta på soluppgången som tydligen ska vara spektakulär. Den va mycket vacker men snacka om trött man var och frusen! Minusgrader där uppe (10 300 fot). Men fint va det! Video kommer då jag kommit underfund med hur man gör.. (kolla min facebook för massa fina bilder)

//Linda

På morgonen fick han en lyxig frukost och sen två timmars massage på ett spa. Helt underbart va det, måste gå på spa oftare.. Men det häftiga kom sen på kvällen då vi gick på en Luaufest! Det är en traditionell polynesisk föreställning med middag då man får se polynesiska danser (bland annat huladans), klättrande i palmer och eldkonster. Vi fick bland annat se killen med världsrekordet i att klättra snabbast upp i palmer :P

Vi fick höra en massa om den polynesiska kulturen och bland annat hur ohana (familjen) är det viktigaste för dem. Det får en att sörja lite Sveriges brist på social sammanhållning. Kan ju inte säga att Sverige har lika stark kultur eller är lika patriotiska som amerikanarna, vilket på sitt sätt kanske är bra. Kanske det däremot hade vart bra om vi vart mer tacksamma i vissa situationer, Sverige är ju ändå enligt mig ett av världens bästa länder! Jag menar gämfört med andra länder lever vi ju i otroligt bra förhållanden (detta inser man mer då man snackat med amerikanare). Go Sverige!

I alla fall, här kommer lite bilder och videor från Luaufesten! (Adams favorit va eldshowen)

PS, misslyckades med att ladda ner video så ska skaffa hjälp och återkomma med det..

//Linda

Vi börjar med en vecka i New York, fyra dagar i Washington, sedan bilar vi ner till Orlando, Miami och därifrån tar vi en paus från resandet och flyger över till Cancun, Mexico. Där spenderar vi en vecka med familjen ocg fortsätter sen med buss från Key west till New Orleans. Från New Orleans med buss till Dallas. Från Dallas fortsätter vi med bil genom Texas till Grand Canyon och därifrån till Las Vegas. Sedan kommer Kalifornien med först Los angeles och sist San fransisco!

// Linda

Maui är en av Hawaii's 8 officiella öar och den näst största av dem på 1,883 kvadratkilometer (inte så stor). De har 135 605 invånare, gämför då med Honolulu som liggter på en mindre ö och har 1,3 miljoner invånare!

Detta är det vi än så länge lärt oss men återkommer om vi lär oss något mer ;)

Här kommer en bild på Maui (Vi bor i Kihei) och lite bilder från då jag och Adam lekte med kameran i poolen ;P

// Linda

Det fanns många fina stränder på vägen men vi fortsatte ändå mot Kaanapali där vi fann Whalers Village. Det är en gammal valstad som numera är ett lyxigt shoppingcenter precis vid en vacker strand. Där strosade vi runt i affärerna i timmar, smakade på yogurtglass och jag fick en jätte fin ring av Adam från Swarovski ^^

Yogurtglassen från Yogurtland va intressant. Man kom in i en sval lokal och ställde sig i en kö som ledde genom en massa kranar som innehöll olika smaker av yogurtglass (storleken på bägaren fick man själv välja och ta). Man tog själv så mycket man ville av de olika smakerna (ca 20 olika smaker) och sen kom man fram till tillbehörsbordet... Där fanns ca 50-80 olika tillbehör i form av godis, bär, sylt, grädde, allt ni kan tänka er! Tillslut kom man till kassan där de vägde allt och efter vikten fick man betala :O Mycket gott och smidigt!

På vägen hem stannade vi på en av de mer avskilda små stränderna då Adam blev väldigt fascinerad över träden som växte ner i stranden och vattnet. Vi planerade ett bad med då jag såg något snabbt springa förbi mina fötter ner i ett hål i sanden fick jag en aning panik.. Då det visade sig att det var krabbor (inte bara en dvs) som sprang runt mina fötter fick Adam bära mig skrikandes av stranden och vi fortsatte hemåt..

Men det va en underbar dag och vi fick se en del av ön, blir bara bättre och bättre! Ska se om vi kan planera in en tripp till den andra sidan ön också för att se den andra vulkanen.

// Linda

PS. Finns alltid mer bilder på min Facebook.

// Linda

Den 4 Juni 02:00 lämnade vi Asarum (Adams place) då Adams föräldrar körde oss till Köpenhamn för att ta flyget till Frankfurt. Resan gick bra, inga problem och vi var fulla av förhoppningar på den 9 veckors långa resan som just skulle börja. Framme i Frankfurt skulle vi planerat vänta i 7 timmar på att flyget till Seattle skulle gå. I Seattle hade vi bokat hotell för att sen den 5 kunna flyga klokan 10:00 (lokal tid) till Honolulu.

Vi chillade på Frankfurts flygplats, tog oss genom tullen och då vi skulle boarda va vi tvungen att gå igenom en kontroll med passen så de kunde kolla upp att vi hade sökt ESTA (tillstånd att få besöka USA).

Jag hade alla intyg på hotell, flyg, ESTA osv i en fin mapp jag jobbat hela året på för att organisera resan (mycket stolt).

Då vår tur för kontrollen kom fråga den bitchiga tjejen bakom disken efter vår hem biljett. Den hade vi inte. Ni förstår den hade Erik bokat för oss alla och han skulle vi möta upp i New York så den hade han hand om (den enda biljetten vi inte hade).

PANIK!

Ingen av oss har varken sett något då vi sökt ESTA eller kollat biljetten om att man måste ha en hembiljett att visa upp!! Vi ringer Erik för att få uppgifterna och kommer fram till disken igen. Vi har bokningsnummer, bekräftelse på mail osv men de kräver biljetten på papper och har självklart inget internet på sina jävla datorer så vi kan visa det!! Det va för tusan en e-Ticket!!

TOTAL PANIK!

För att sammanfatta det... Vi fick inte gå på planet....

Hade vi bara fått springa ner några trappor för att skriva ut den hade det inte vart något problem... Mår fortfarande illa bara av att tänka på situationen...

Efter ett totalt breakdown från min sida va det dags att hitta lösningar. Min första tanke va att hitta ett nytt flyg till Seattle samma dag så vi inte skulle missa flyget till Honolulu. För att inte göra detta inlägget allt för långt sammanfattar jag det med att vi fick köpa en biljett till Seattle med mellanlanding i Vancouver för 800 euro.

Vi spenderade natten på Vancouver flygplats (kallt och hårda bänkar att sova på). Landade i Vancouver ca 22:00 den 4:e, skulle ta flyget till Seattle klockan 06:00 den 5:e. 03:00 upptäcker Adam att vårt flyg är inställt.. Informationen säger att vi ersätts med ett flyg klockan 08:00 men då skulle vi på grund av all genomgång och check in missa flyget till Honolulu...

Som tur är kanadensare UNDERBARA! De såg till att bagaget skickas direkt till Honolulu och att vi slipper tullen och kan gå direkt till gaten.

Vi fick också reda på att ESTA inte alls kräver att flygbolagen ska kolla hembiljetten frö att få flyga dit.. Det är något flygbolagen väljer att kolla för att de är rädda för att de ska behöva betala hemresan då vi skickas tillbaka -.-

DÄRFÖR BORDE DET STÅ ATT FLYGBOLAGET KRÄVER DET PÅ INFORMATIONEN! Ska kräva pengarna tillbaka...

I alla fall... resten av resan flöt på bra så vi är bara 800 euro fattigare...(var)......

// LINDA